Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller för sig själv, förstod han sin belägenhet fullt klart och
greps av fasa inför den.
Det allra svåraste i denna belägenhet var att han
omöjligen kunde förena och försona sitt förgångna med det
nuvarande. Det var dock icke den tid i det förgångna, han
framlevat lyckligt med sin hustru, som nu med sitt minne
grumlade hans själsfrid. Övergången från detta förgångna
till medvetandet om hustruns otrohet var ett stadium, vars
martyrium han redan gått igenom, det hade varit tungt,
men det var begripligt för honom. Om hustrun då, efter
att ha omtalat sin otrohet, hade gått ifrån honom, hade han
varit uppbragt och olycklig, men han hade icke befunnit sig
i det tillstånd av för honom själv ofattbart virrvarr, vari
han nu kände sig försatt. Han kunde nu med tanke på sin
förlåtande eftergivenhet, sin mildhet, sin kärlek till den
sjuka hustrun och det oäkta barnet omöjligt försona sig
med det som nu var, med att han till tack för allt detta
befann sig ensam och övergiven, vanärad, beledd, för ingen
behövlig, föraktad av alla.
De första två dagarna efter hustruns avfärd hade Alexej
Alexandrovitj som vanligt mottagit uppvaktande
supplikanter, talat med sin byråchef, farit på
kommittésammanträde, infunnit sig i sin matsal och ätit middag. Utan att
närmare tänka på varför han gjorde så hade han dessa två
dagar inriktat all sin själsliga kraft på att anlägga en lugn,
ja oberörd uppsyn. Vid besvarandet av förfrågningarna om
vad man skulle företa sig med Anna Arkadjevnas rum och
kvarlämnade saker hade han gjort det största våld på sig
för att kunna visa uppsynen hos en man, för vilken det
skedda icke varit något oförutsett och som alls icke blivit
rubbad därav i sina sedvanliga sysselsättningar, och han
uppnådde vad han åsyftat: ingen kunde hos honom lägga
märke till något, som tydde på förtvivlan.
Andra dagen efter avresan hade Kornej kommit in till
honom med en räkning från ett modemagasin, som Anna
glömt betala. Betjänten meddelade att affärsbiträdet själv
kommit med räkningen, och Alexej Alexandrovitj hade
då låtit be honom stiga in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
