Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad allt detta hade att betyda, men han ville fråga därom,
och jag kunde inte stå ut med att se hans blick. Han var
rädd att se på mig, men det är inte nog med detta... —
Alexej Alexandrovitj ämnade tala om räkningen, som han
fått, men hans röst darrade till, och han hejdade sig. Han
kunde icke erinra sig denna på blått papper utskrivna
räkning på en hatt och diverse band utan att överväldigas av
medlidande med sig själv.
— Jag förstår, min vän! — sade grevinnan Lidija
Iva-novna. — Jag förstår allt. Det är inte hos mig ni har att
söka tröst och hjälp, men jag har i alla fall kommit för att
bistå er, om jag kan. Om jag blott kunde befria er från
dessa små, förnedrande omsorger... Jag förstår, att det
kan behövas ord och åtgöranden av en kvinna. Vill ni ge
mig det i uppdrag?
Alexej Alexandrovitj tryckte tigande med en tacksam
blick hennes hand.
— Vi skall gemensamt ta oss an Serjozja. Jag är inte
så mycket hemma i praktiska ting. Men jag skall försöka,
jag skall bli er husföreståndarinna. Tacka mig inte. Mina
gärningar bero ju inte på mig själv...
— Jag måste ju vara tacksam.
— Men, min vän, låt inte denna känsla, ni talat om,
bli er övermäktig, — känn inte skam för det, som är en
kristens högsta dygd: den som förnedrar sig, han skall varda
upphöjd. Och det är inte mig ni har att tacka. Det är
Honom ni skall tacka och Honom ni skall bedja om hjälp.
I Honom allena kan vi finna lugn, tröst, frälsning och
kärlek, — sade hon och lyftande sina ögon mot himlen började
hon bedja, vilket Alexej Alexandrovitj kunde sluta sig till
av att hennes ordsvall för en stund upphörde.
Alexej Alexandrovitj hade denna gång följt med i vad
hon sade, och de uttryck, som förr förefallit honom
åtminstone onödiga, om icke misshagliga, tycktes honom nu
naturliga och tröstgivande. Alexej Alexandrovitj hade
icke varit någon vän till denna nya, överspända andliga
rörelse. Han var en troende man, som intresserade sig för
religionen framför allt ur politisk synpunkt, och den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
