Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXIV - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexandrovitj i ordning en uppfostringsplan och skred så till
verket, sedan han för gossens handledning anställt en av de
bästa pedagogerna i Petersburg. Och detta arbete upptog
ständigt hans intresse.
— Ja, men hans hjärtelag då? Jag märker, att han har
sin fars hjärta, och med ett sådant hjärta kan en gosse inte
vara dålig, — sade Lidija Ivanovna på sitt hänförda sätt.
— Ja, måhända... Vad på mig ankommer, söker
jag ju uppfylla min plikt. Det är allt, vad jag kan göra.
— Kom hem till mig, — sade grevinnan Lidija
Ivanovna efter en stunds tystnad. — Jag skulle vilja ge allt för
att befria er från vissa minnen, men andra tänker inte så.
Jag har fått ett brev från henne. Hon är här, i Petersburg.
Alexej Alexandrovitj skälvde till, då han kom att tänka
på hustrun, men strax därpå lade sig över hans ansikte den
dödslika orörlighet, som var en reflex av hans fullständiga
maktlöshet i denna sak.
— Jag har väntat det, — sade han.
Grevinnan Lidija Ivanovna gav honom en hänförd blick,
och tårar av hänryckning inför hans själiska storhet stego
upp i hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
