- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
124

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVI - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Michail Ivanytj, när har ni er namnsdag? — frågade
han plötsligt.

— Ni gjorde bättre i att tänka på ert arbete.
Namnsdagen har ingen betydelse för förståndigt folk. Det är en
dag som alla andra dagar, och man skall arbeta på den som
på andra.

Serjozja såg iakttagande på läraren, på hans glesa
hakskägg och på glasögonen, som glidit en bit nedom den
inskärning de gjort i näsryggen, och han försjönk så djupt
i funderingar, att han icke uppfattade något av vad läraren
sökte klargöra för honom. Han hade förstått, att läraren
sagt någonting, som denne icke själv tänkte, det hade han
begripit av den ton, vari det yttrats. »Men varför har de
då alla fått för sig att de skall tala på samma vis, säga det
som är allra tråkigast och onödigast? Varför är han så
sträng mot mig, varför tycker han inte om mig?» frågade han
sig själv med sorg i hjärtat och fann intet svar på sin fråga.

XXVII.



Därefter skulle fadern hålla lektion. Medan Serjozja
väntade på honom, satte han sig ned vid bordet, lekte med
en pennkniv och försjönk i funderingar. En av Serjozjas
käraste sysselsättningar, då han var ute på promenad, var
att söka efter sin mor. Han trodde över huvud taget icke
på döden och minst av allt, att hon hade dött, fast Lidija
Ivanovna sagt honom det och fadern bekräftat det. Därför
sökte han under sina promenader efter modern, även sedan
man sagt honom, att hon var död. I varje välväxt, fyllig
kvinnogestalt med mörkt hår anade han sin mor. Vid
anblicken av denna kvinnotyp, steg en känsla av ömhet upp i
hans själ så stark, att han kände andedräkten stocka sig
och tårarna tränga fram i ögonen. Och han väntade, att
hans mor skulle komma bort till honom och lyfta floret från
ansiktet. Han skulle få se hela hennes ansikte, hon skulle
le, omfamna honom, han skulle få inandas hennes doft,
känna ömheten i hennes hand och han skulle brista ut i gråt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free