Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där kunde läsa mellan raderna gjorde henne så uppbragt
och denna ondskefullhet inför hennes rättmätiga
lidelsefulla och ömma kärlek till sonen syntes henne så
upprörande, att hon icke längre kände sig själv som den skyldiga
och vände hela sin förtrytelse mot de andra.
»Vilken hjärtlöshet, vilket känslohyckleri!» — sade hon
till sig själv. »Deras enda mål är att förolämpa mig och
plåga barnet, och jag skulle böja mig för dem! Inte för
aldrig det! Hon är sämre än jag. Jag är åtminstone inte
en lögnerska.» Och så fattade hon beslutet att dagen därpå,
Serjozjas födelsedag, utan vidare bege sig till Karenins hus,
hon skulle muta tjänstefolket, hon skulle anlita svek, om
så behövdes, men kosta vad det ville, skulle hon träffa sin
son och göra ett slut på detta ynkliga bedrägeri, varmed
man omgivit det stackars barnet.
Hon besökte ett leksaksmagasin, inköpte en hel mängd
presenter och tänkte så ut den plan hon borde följa för att
lyckas i företaget. Hon skulle komma tidigt på morgonen,
klockan åtta, då helt säkert Alexej Alexandrovitj ännu icke
stigit upp. Hon skulle hålla pengar i handen och lämna dem
till portvakt och betjänt för att få slippa in och utan att
lyfta på slöjan skulle hon säga, att hon var sänd av Serjozjas
fadder för att gratulera på födelsedagen och att hon blivit
tillsagd att själv lämna leksakerna vid barnets säng. Det
enda hon icke tänkt ut var de ord hon skulle säga till sin
son. Hur mycket hon än funderat däröver, hade hon icke
kunnat bestämma sig.
Följande dag klockan åtta på morgonen steg Anna
ensam ut ur en hyrdroska vid paradingången till det hus, där
hon en gång bott, och ringde.
— Gå och se efter, vad det kan vara för något. Det är
en dam där nere, — sade Kapitonytj, som ännu var oklädd
och slängt på sig ytterrocken och satt galoscher på fötterna
och gått bort till fönstret och därifrån fått se en beslöjad
dam stående alldeles intill dörren. Så fort portvaktens
hjälppojke, en för Anna okänd yngling, öppnat dörren, steg
hon in, drog ut en trerubelssedel ur muffen och stack den
skyndsamt i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
