Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Lugna er, barn, lugna er! — ropade Levin ställande
sig skyddande framför sin hustru med rent av sträng ton
mot barnskaran, som med glädjetjut kom rasande dem till
mötes.
Efter barnen kommo Sergej Ivanovitj och Varenjka ut
ur skogen. Kitty behövde icke fråga Varenjka: hon kunde
på bådas lugna och samtidigt en smula skamsna
ansiktsuttryck förstå, att henns planer icke förverkligats.
— Nå, hur blev det? — frågade hennes man, då de åter
voro på väg hem.
— Det tog inte, — sade Kitty med ett leende och ett
sätt att uttrycka sig som påminde om hennes far, något som
Levin ofta haft nöjet att iaktta hos henne.
— Vad menar du med, att de inte tog?
— Jo, det var så här, — sade hon och grep sin mans
hand, lyfte den mot sin mun och rörde vid den med
tillslutna läppar. — Det gick som då man kysser handen på en
biskop.
— Vem bär det emot för? — frågade han leende.
— För bägge två. Men det borde vara så här...
— Det kommer någon åkande...
— Nej, de såg ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
