- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
189

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VII.



Levin återvände först, då man kallade honom hem till
kvällsvarden. På förstutrappan stodo Kitty och Agafja
Michajlovna och rådgjorde om vinerna till måltiden.

— Varför sådant alarm? Servera vårt vanliga bordsvin.

— Nej, det dricker inte Stiva... Kost’ja, vänta litet,
vad är det med dig? — svarade Kitty och skyndade efter
honom, men utan att invänta henne ilade han hänsynslöst
vidare med långa steg in i matsalen och blandade sig strax
i det livliga samtal, som där fördes av Vasenjka Veslovskij
och Stepan Arkadjevitj.

— Nå, skall vi ge oss ut på jakt i morgon? — sade
Stepan Arkadjevitj.

— Å, låt oss det, — sade Veslovskij och slog sig ned på
sned i en annan stol och lade sitt ena tjocka ben över det
andra.

— Jag är glad åt det, visst skall vi fara. Nå, har ni
redan varit ute och jagat i år? — sade Levin till Veslovskij
fixerande hans ben, men med en tvungen älskvärdhet i
rösten, som Kitty så väl kände till och som så föga passade
honom. — Jag vet inte, om vi kan finna några
dubbelbeckasiner, men morkullor finns det gott om. Man måste
bara ge sig ut tidigt på morgonen. Bara ni inte finner det
tröttsamt. Du är väl inte trött, Stiva?

— Jag — trött? Jag har ännu aldrig blivit trött. Låt
oss inte bry oss om att sova hela natten! Vi kan gå och
promenera!

— Ja, låt oss strunta i att sova! Förträffligt! —
instämde Veslovskij.

— Å, det tror vi på, att du inte kan sova och inte vill
låta andra göra det, — sade Dolly till sin man med den
knappt märkbara ironi, varmed hon nu nästan alltid
bemötte honom. — I mitt tycke är det redan tid... Jag går
och lägger mig, jag bryr mig inte om att äta kväll.

— Nej, stanna litet, Dollenjka, — sade Stepan
Arkadjevitj och gick över till den sida, vid vilken hon satt vid det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free