Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var som om han tillmätte sig en över allt tvivel höjd
stor betydelse av den anledning, att han hade långa
välvårdade naglar och den där mössan och allt annat i stil
därmed. Men man kunde förlåta honom detta för hans
godmodighet och troskyldiga hygglighet. Han gjorde ett
behagligt intryck på Levin genom den goda uppfostran, han
visade sig ha fått, genom ett utmärkt uttal av franska och
engelska, med ett ord, han såg i honom en man ur sin egen
samhällskrets.
Vasenjka blev alldeles särskilt förtjust i en kosackhäst
från Don, vänstra sidohästen i trespannet. Han uttryckte
ideligen sin förtjusning över den: Hur härligt att galoppera
fram över stäppen på en sådan kosackhäst! Inte sant? —
sade han. Han hade någon sorts föreställning om
någonting vilt och romantiskt i att tumla om på en kosackhäst,
tydligen en fantasi utan hållpunkt i verkligheten, men det
var i alla fall något mycket tilldragande i denna naivitet
hos en man med ett vackert utseende, ett behagligt leende
och en gratiös rörlighet. Om det nu berodde därpå, att hans
karaktär tilltalade Levin eller att denne mödade sig att som
försoning för gårdagens försyndelse söka finna rätt på allt
gott hos honom, alltnog, Levin fann behag i att sällskapa
med Vasenjka.
Då de farit tre verst, grep Veslovskij plötsligt efter
cigarretui och plånbok och visste icke, om han förlorat dem
eller glömt dem på bordet i sitt rum. Det var
trehundrasjuttio rubel i plånboken, och därför kunde man icke utan
vidare låta saken bero.
— Vet ni vad, Levin, jag rider tillbaka på den där
donska hästen. Det går utmärkt. Eller hur, — sade han
beredande sig att stiga upp på den.
— Nej, varför det? — svarade Levin, som tog med i
räkningen, att Vasenjka minst vägde sina sex pud. — Jag
skickar hem kusken.
Kusken gav sig av på ena sidohästen, och Levin körde
vagnen vidare med de återstående tvenne dragarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
