Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Levin vände sig plötsligt om och gick ifrån honom in i
allén. Där gick han sedan ensam fram och tillbaka mellan
träden. Snart hörde han rasslet från tarantassen och kunde
bakom träden urskilja, hur Vasenjka, iförd sin skotska
mössa, sittande i hö — till råga på allt, var tarantassen
utan säte — skakande vid åkdonets stötar färdades bort
genom allén.
»Vad vill detta säga?» tänkte Levin, då han såg
betjänten komma springande ut ur huset och hejda tarantassen.
Det var för maskinistens skull, som Levin alldeles glömt
bort. Maskinisten hälsade och utbytte några ord med
Veslovskij, varefter han äntrade upp i vagnen, som fortsatte
färden med ytterligare en passagerare.
Stepan Arkadjevitj och furstinnan voro utom sig med
anledning av Levins handlingssätt. Och han själv kände
sig icke blott i högsta grad »ridicule», utan även grundligt
skamsen och ångerköpt. Men sedan han betänkt, vad han
och hans hustru genomlidit, svarade han sig själv, då han
undrade, hur han i ett annat dylikt fall skulle bete sig, att
han skulle komma att handla på samma sätt.
Oaktat allt detta hade dock samtliga hans anförvanter
utom svärmodern, som icke kunde förlåta Levin hans
tilltag, fram mot aftonen kommit i en ovanligt livlig och glad
stämning, alldeles som barn efter en bestraffning eller stora
efter en besvärlig officiell mottagning. I furstinnans
frånvaro kunde man redan denna kväll tala om Vasenjkas
avfärdande som om en händelse timad för länge sedan. Och
Dolly, som av fadern ärvt gåvan att berätta lustigt, kom
Varenjka att nästan falla ikull av skratt, då hon för tredje
eller fjärde gången med nya humoristiska tillägg talade om,
hur hon med hänsyn till gästens närvaro hade försett en
klänning med splitternytt bandgarnityr och just var på väg
ut i salongen, då hon fick höra hur vagnskrället skakade
i väg. Och vem var det som satt i vagnen? — Jo, ingen
mindre än romanssångaren Vasenjka i skotsk mössa och
iförd läderdamasker tronade där på den hötäckta bottnen.
— Om du åtminstone låtit spänna för trillan! Och så
hör jag en stund därefter: »stopp, stopp!». Jag tror, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
