- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
253

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är ju en gammal bekant, — sade Anna om
Annusjka.

Ingen förlägenhet kunde mera märkas hos Anna. Hon
var alltigenom lugn och okonstlad i sitt sätt. Dolly såg, att
hon nu helt och hållet hämtat sig efter det överraskande
intryck, som Dollys ankomst gjort på henne. Hon hade
anlagt en ton av likgiltighet och oberördhet. Det var som om
nu dörren gått i lås till det rum, där hennes känslor och
innersta tankar funnos.

— Nå, hur står det till med din lilla flicka, Anna? —
frågade Dolly.

— Annie? (så kallade hon sin dotter Anna). Jo, hon är
kry. Hon har tagit sig mycket. Vill du se henne? Kom
med, skall jag visa dig henne. Vi har haft ett förfärligt
besvär med hennes barnjungfrur. I Italien iick hon en
italiensk amma. Vacker, men så dum! Vi ville skicka av henne,
men flickan har så vant sig vid henne, att vi fortfarande har
henne kvar.

— Men hur har ni ordnat med...? — sade Dolly, som
tänkte fråga om, vems namn barnet skulle bära, men
märkande, att Annas ansikte mörknade, ändrade hon meningen
med sin fråga. — Hur har ni ordnat med amningen? Är
hon redan avvand?

Men Anna begrep.

— Det var inte det, du ville fråga. Du ville väl fråga
om vad hon skall bära för namn? Inte sant? Den saken
plågar Alexej mycket. Hon har ju inget familjenamn. Det
vill säga tillsvidare är det ju — Karenina, — sade Anna
knipande hop ögonen så hårt, att endast de sammanslagna
ögonfransarna syntes. — För övrigt, — hennes blick lyste
åter, — om det får vi tala senare. Kom, skall jag visa dig
henne. Elle est très gentille. Hon kan redan krypa.

I barnkammaren fäste sig Darja Alexandrovna ännu mer
vid den lyx, som fyllde detta hus. Här fanns det små
vagnar, införskrivna från England, och apparater för att lära
en baby att gå och en särskild konstruerad soffa lik ett
biljardbord att krypa på och små gungstolar och en
särskild sorts badkar av ny konstruktion. Allt detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free