Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är inte möjligt! — sade Dolly med vitt
uppspärrade ögon. För henne var detta en av de upptäckter, vars
alla följder äro så ofantliga, att det i första ögonblicket
kännes, som om det vore omöjligt att överblicka allt och att
man innan man kunde förmå detta vid upprepade tillfällen
först måste länge tänka sig in i saken.
Detta avslöjande, som med ens förklarade för henne
dessa förut obegripliga fall, då det i en familj blott fanns ett
eller två barn, framkallade hos henne så många tankar,
föreställningar och motstridiga känslor, att hon icke hade
något att säga och blott såg på Anna med vidöppna ögon.
Det var just, vad hon fantiserat om, men då hon fått reda
på, att det var något möjligt, fasade hon inför det. En
känsla sade henne, att det var en alltför enkel lösning av en
högst invecklad fråga.
— N’est ce pas immoral? — frågade hon blott efter en
stunds tystnad.
— Varför? Betänk, att jag har att välja mellan tvenne:
antingen att vara en havande, det vill säga en sjuk kvinna,
eller att vara en vän, en kamrat till min make eller den, som
för mig är detsamma som en make, — sade Anna i en
överlagt lätt och obekymrad ton.
— Nå, må så vara, — sade Darja Alexandrovna,
hörande samma argument, som hon själv tidigare tänkt på,
men utan att nu kunna finna dem mera övertygande.
— För dig, för andra, — sade Anna liksom gissande
hennes tankar, — kan det ännu finnas tvivel, men inte för
mig... Ser du, jag är inte en lagvigd hustru. Han älskar
mig så länge hans kärlek varar. Och med vad kan jag
kvarhålla hans kärlek? Kanske med detta?
Hon sträckte fram sina vita händer framför underlivet.
Med ovanlig hastighet, som det brukar ske i ögonblick
av själslig upprördhet, trängde tankar och erinringar fram
i Dollys medvetande. »Jag, — tänkte hon, — har inte sökt
draga Stiva till mig, han har gått ifrån mig till andra, men
den första, med vilken han bedrog mig, höll honom ändå inte
kvar genom att hon beständigt var vacker och glad. Han
övergav henne för en annan. Skulle Anna verkligen just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
