Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågo äntligen pengarna färdiga att lyftas, men notarien, en
ytterst tjänstvillig man, kunde icke utskriva någon
anvisning utan presidentens namnunderskrift och denne hade
utan att lämna fullmakt till någon annan begivit sig av
för att deltaga i en sammankomst. Alla dessa besvär, detta
gående från det ena stället till det andra, dessa samtal med
ytterst hyggliga och vänliga människor, som tillfullo
begrepo det obehagliga i den besökandes belägenhet, men icke
kunde hjälpa honom därur, all denna ansträngning, som
icke gav några som helst resultat, framkallade hos Levin en
plågsam känsla lik den otrevliga vanmakt, man ibland
erfar i drömmen, då man vill begagna sin fysiska kraft.
Särskilt ofta hade han denna känsla, då han talade med sin
godmodige advokat. Denne gjorde efter vad det tycktes
allt som stod i hans makt, spände alla sina andliga krafter
för att hjälpa Levin ur dennes svårigheter. »Försök det, —
sade han mer än en gång, — begiv er dit eller dit», och
advokaten gjorde upp en hel plan för att kringgå den ödesdigra
princip, som stod hindrande i vägen för allt. Men strax
därpå kunde han tillägga: »det blir nog i alla fall anledning
till dröjsmål, men gör ett försök». Och Levin försökte, han
gick och gick, han körde från ställe till ställe. Alla voro
hyggliga och älskvärda, men till sist visade det sig alltid,
att det som man velat gå förbi åter stod hindrande i vägen,
då man kom till slutet på ett försök. Särskilt försmädligt
var det, att Levin alls icke kunde begripa, vem det var han
kämpade med, vem som kunde ha någon nytta av att hans
sak aldrig blev bragt till ett slut. Ingen tycktes veta detta,
icke ens advokaten. Om Levin hade kunnat begripa detta
dröjsmål liksom han begrep, att man icke kan komma fram
till biljettkassan på en järnvägsstation utan att stå i kö,
hade han icke förargat sig så, men ingen kunde förklara för
honom de hinder han mötte i denna angelägenhet och
varför dessa hinder måste finnas till.
Levin hade emellertid förändrat sig mycket, sedan han
blivit gift. Han hade skaffat sig förmåga av tålamod och
om han nu icke kunde begripa, varför allt detta var så
inrättat, sade han till sig själv, att då han icke kände allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
