Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hopen skingrade sig något för att lämna plats åt Sergej
Ivanovitj, som ville fram till bordet. Sergej Ivanovitj, som
väntat på att den spydige herrn skulle komma till slutet av
sitt anförande, yttrade, att han ansåg det säkrast att man
ordentligt fick höra lagens ordalydelse och bad
sekreteraren att söka upp stället i fråga. I en av paragraferna sades
det, att om stridiga meningar funnos, skulle man votera.
Sergej Ivanovitj läste upp denna och började en
utläggning om dess innebörd, men i detsamma blev han
avbruten av en långbent, tjock och kutryggig godsägare med
färgade mustascher och en alltför trång uniform, vars krage
tryckte in i nacken. Denne gick fram till bordet och slog
sin sigillring i skivan och ropade högljutt:
— Votering! Till kulorna! Diskussion är onödig! Till
kulorna!
Men i detsamma upphävde på en gång några stycken
herrar sina stämmor. Den storväxte med sigillringen skrek
allt ilsknare högre och högre. Men man kunde icke höra vad
han sade.
Han kom egentligen med detsamma, som Sergej
Ivanovitj hade föreslagit, men tydligtvis avskydde han denne
och hela hans parti och denna känsla av hatfullhet
meddelade sig till hela partiet och framkallade från detta ett
motstånd av liknande, ehuru något anständigare förbittring.
Höga utrop hördes, och för ett ögonblick råkade allt i
förvirring, så att guvernementets adelsmarskalk måste kalla
de närvarande till ordningen.
— Votering, votering! Den som är adelsman förstår. —
Vi har kämpat för fäderneslandet... Kejsarens lit står till
oss... Adelsmarskalken må stå utanför, han är ingen
uppsyningsman... Det är inte det som det är fråga om...
Till kulorna, mina herrar! Fy skam!... — hördes förargade
och uppbragta utrop från alla sidor. Blickar och ansikten
vittnade om ännu större förargelse och uppbragthet än
orden. De talade om ett oförsonligt hat. Levin kunde icke
alls förstå, varom det egentligen var fråga, och förvånades
över den lidelsefullhet varmed man dryftade spörsmålet,
om man skulle votera eller icke votera sin mening om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
