Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hans tillgivenhet för adeln eller av den spänning, vari
han befann sig seende sig omgiven av fiender, alltnog gick
hans sinnesstämning över på omgivningen, de flesta voro
rörda, och Levin kände sig vek om hjärtat med tanke på
Snetkov.
I dörren stötte guvernementets adelsmarskalk samman
med Levin.
— Förlåt, förlåt, — sade han som till en okänd, men
igenkännande Levin log han ett skyggt leende. Det förekom
Levin, som om han velat säga något, men hindrades
därifrån av sin upprördhet. Uttrycket i hans ansikte och
hållningen hos denna gestalt, som i uniform med ordnar på
bröstet och vita revärer på byxorna skyndsamt ilade
undan, kom Levin att tänka på ett hetsat djur, som märker
att dess belägenhet är vansklig. Detta ansiktsuttryck hos
adelsmarskalken rörde Levin desto mera, som han dagen
förut med anledning av sin förmyndareangelägenhet varit
hemma hos honom och sett honom i en präktig
familjefaders vördade ställning. Det stora huset med fäderneärvda
gammaldags möbler; de hederliga gamla betjänterna i
deras omoderna, en smula solkiga livréer, tydligen forne
livegne, som stannat kvar hos sin herre; hans tjocka fryntliga
hustru i spetsmössa och turkisk sjal, som stod och klappade
en vacker liten dotterdotter; hans yngste son, en gymnasist i
sjätte klassen, som hemkommen från skolan vördnadsfullt
kysste sin fader på den stora handen; all den välvilja, som
låg i husfaderns tal och gester, — allt detta hade ofrivilligt
hos Levin uppväckt känslor av aktning och sympati. Han
kände sig nu så rörd över den stackars gamle mannen och
ville gärna säga något, som kunde vara denne behagligt.
— Nå, nu blir ni väl åter vår adelsmarskalk, — sade
Levin.
— Knappast, — svarade gubben och såg sig om med en
skygg blick. — Jag är trött, jag är allt gammal nu. Det
finns lämpligare och yngre krafter, må de nu ta vid.
Och han försvann i en sidodörr.
Det högtidligaste ögonblicket vid denna sammankomst
var inne. Man skulle nu skrida till själva valen. Ledarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
