- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
304

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Av gammal vana, det är en anledning. Och så måste
man upprätthålla sina förbindelser. På sätt och vis av
moralisk förpliktelse. Och så, om jag skall säga sanningen, har
jag också ett eget intresse. Min måg vill bli invald i
länsstyrelsen. Han har det smått, och jag får söka hjälpa fram
honom. Men sådana där herrar, varför kommer de hit? —
sade han och pekade bort mot den spydige herrn, som varit
med i diskussionen vid guvernementsbordet.

— Det är den nya generationen inom adeln.

— Ja, nog är den ny. Men inte tillhör den adeln. Det
är folk som äger jord, men inga godsägare. Som adelsmän
betraktade gör de kål på sig själva.

— Ja, men ni sade ju, att detta är en förfallen
samhällsinrättning.

— Låt gå för att den är förfallen, men man kunde dock
handskas med den litet vördnadsfullare. Snetkov hade
ändå... Om vi nu får anses ha ett värde eller inte, så har
vi ändå som stånd funnits till i tusen år. Ni vet, om man
framför sitt hus vill anlägga en trädgård och måste rödja
undan, och så växer där ett hundraårigt träd... Om
det också är krokigt och gammalt, så hugger ni i alla fall
inte ner åldringen för att anlägga en blomrabatt, ni söker i
stället att plantera blommorna så, att trädet kan få stå
kvar. Ett nytt växer inte opp på ett år, — sade han sakta
och gick så med ens över till ett nytt samtalsämne. — Nå,
och hur står det till med lantbruket hos er?

— Ja, inte går det så värst bra. Avkastningen är
inemot fem procent.

— Ja, men ni räknar inte ert eget arbete. Det är väl
också värt något? Jag tänker på mig själv. Den tid, då jag
inte hade något jordbruk, gav min tjänst mig tre tusen.
Nu arbetar jag mycket mer än jag gjorde i statens tjänst,
och får alldeles som ni fem procent, och jag får tacka Gud
om det inte blir mindre. Och allt mitt arbete får jag göra
gratis.

— Men varför ägnar ni er då åt detta, om det är ren
förlust?

— Ja, säg det! Vad skall man ta sig till? Gammal vana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free