Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att meddela, att han tänkte bege sig av, sårade henne,
och han hade icke en gång hunnit resa förr än hennes lugn
var borta.
Då hon så i ensamheten tänkte på denna blick, som
givit uttryck åt hans rätt till frihet, kom hon som alltid till
samma slut i sin tankegång — medvetandet om sin
förnedring. »Han har rätt att resa, när och varthän han behagar.
Inte bara att fara bort på en tid utan också att överge mig.
Han har alla rättigheter, jag äger inga. Men då han vet
detta, borde han inte göra så. Vad hade han gjort?...
Han såg på mig med ett kallt, strängt uttryck.
Naturligtvis, det är något obestämt, något som saknar all
påtaglighet, men det är något, som förut inte funnits, och denna
blick har mycket att säga, — tänkte hon. — Denna blick
betyder, att han börjat kallna.»
Och ehuru hon kände sig övertygad om, att hans känsla
börjat svalna, var det henne dock omöjligt att företa
något, att ändra något i sitt förhållande till honom. Liksom
förut var det endast genom sin kärlek och sin tjuskraft som
hon kunde hålla honom kvar. Och liksom förut var det
genom psykisk sysselsättning om dagen och genom morfin
om natten som hon kunde döva tankarna på vad som skulle
komma, om hans kärlek till henne upphörde. Det fanns
visserligen ytterligare ett medel: icke för att hålla honom
fäst vid sig — i detta hänseende begärde hon intet annat
än hans kärlek — men för att få honom närmare intill sig,
för att komma i en belägenhet, där han icke kunde överge
henne. Detta medel var skilsmässa och ingående av
äktenskap. Och hon började nu önska detta och beslöt sig för
att vid första tillfälle, som han eller Stiva komme att föra
saken på tal, gå med därpå.
Under dylika tankar hade hon skild från honom
tillbragt de fem dagar han skulle vara borta.
Promenader, samspråk med furstinnan Varvara, besök
i sjukhuset, och först och främst läsning, läsning av den ena
boken efter den andra, var vad som utfyllde hennes tid.
Men den sjätte dagen, då kusken kom tillbaka från
stationen utan honom, kände hon på sig, att hon nu icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
