Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har gett Sokolov order att sälja vetet och att ta
förskott på kvarnen. Pengar skall nog komma in.
— Nej, men jag är rädd för att det över huvud taget
går åt för mycket.
— Visst inte, visst inte, — upprepade han. — Nå,
farväl så länge, kära du.
— Nej, vet du, jag ångrar ibland att jag följt
mammas råd. Det skulle nog varit så bra på landet! Och nu
tröttar jag ut alla här, och pengar öser vi ut.
— Visst inte, visst inte. Sedan jag gift mig, har det
aldrig hänt, att jag haft anledning att säga, att det kunde
vara bättre än det är...
— Menar du verkligen det? — sade hon och såg honom
in i ögonen.
Han sade detta utan att tänka sig för blott för att lugna
henne. Men när han såg på henne och blev varse, att dessa
kära troskyldiga ögon bedjande voro riktade på honom,
upprepade han vad han sagt av fullaste hjärta. »Jag
glömmer då bort henne», tänkte han. Och han kom att erinra
sig vad som inom så kort tid väntade dem.
— Blir det snart? Hur känner du det? — viskade han
och grep båda hennes händer.
— Det har jag tänkt så många gånger, att jag nu alls
inte tänker något och ingenting vet.
— Känns det inte skrämmande?
Hon log trotsigt.
— Inte ett dugg, — sade hon.
— Ja, sker något, är jag hos Katavasov.
— Nej, det blir ingenting, tänk inte det. Jag åker ut
med far på en promenadtur längs bulevarden. Vi tittar då
in till Dolly. Strax före middagen väntar jag dig här.
Ack, ja visst. Vet du kanske, att Dollys belägenhet håller
på att bli rent outhärdlig? Hon är skyldig överallt och har
inga pengar. I går talade jag med mamma och Arsenij
(det var systern Lvovas man), och vi beslöt, att du och han
skulle skickas på Stiva. Det här är verkligen orimligt.
Pappa kan vi ju inte blanda in i detta... Men om du och
Arsenij...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
