Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsmannen från Petersburg, en sociolog, och med honom
tala om sin bok.
Blott under allra första tiden i Moskva hade Levin känt
förvåning inför dessa improduktiva och för en landsortsbo
besynnerliga, men ofrånkomliga utgifter, som från alla håll
krävdes av honom. Men nu hade han redan vant sig vid
det. Det hade i detta hänseende gått med honom som
med den som givit sig till att snatta: det börjas med en
knappnål och slutas med en silverskål. Då Levin växlade
sin första hundrarubelssedel för att köpa livréer åt betjänten
och portvakten, kom han ovillkorligen att tänka på, att
denna onödighet — som emellertid icke kunde undvaras om
man fick tro furstinnans och Kittys förvånade protester,
då han gjorde en antydning åt det hållet — kostade lika
mycket som lönerna åt två sommararbetare, d. v. s.
omkring trehundra arbetsdagar från påsk till nästkommande
fasta, varje dag fylld av tungt arbete från tidiga morgonen
till sena kvällen. Den sedeln kände han svårt att ge ifrån
sig. Men den nästa av samma valör, som växlades för att
skaffa hem matvaror och vin till en släktmiddag, som
kostade tjugoåtta rubel, gick det åtskilligt lättare att
avhända sig, trots att Levin kom att erinra sig, att tjugoåtta
rubel var detsamma som sju tunnor havre, som man i svett
och möda skurit, bundit, tröskat, vädrat, siktat och lagt
i säckar. Men de sedlar, som han numer växlade, uppväckte
inga dylika tankeassociationer. Sedan länge gav han ut
dylika, som om det rört sig om bagateller. Om den möda
man lagt ned på att förvärva pengar hade sin motsvarighet
i den tillfredsställelse, som det köpta kunde ge, var något,
som han icke mera tänkte på. Sina beräkningar som
lantman, att den och den sädessorten icke kunde säljas under
ett visst pris, hade han också glömt. Rågen, som han så
länge hållit på, blev såld för femtio kopek mindre per
tjetvert än priset varit en månad tidigare. Även insikten om,
att man med sådana utgifter icke skulle kunna leva ett helt
år utan att sätta sig i skuld, hade ingenting att säga. Det
var blott ett som var av nöden: att ha pengar i banken utan
att fråga om varifrån de kommit, så att man alltid kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
