- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
351

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna var både oanständig och dum, var den dock så
löjlig, att Levin brast ut i ett så högljutt skratt, att personer,
som sutto i närheten vände sig om och sågo på honom.

— Ja, det är i stil med »sånt kan jag inte med». Du har
väl inte hört den? — yttrade Stepan Arkadjevitj. — Det
är en pärla i sitt slag! En flaska till, — vände han sig till
kyparen och började berätta.

— Pjotr Iljitj Vinovskij ber att få dricka, — avbröt
honom en gammal uppassare, som kom bärande med två
glas champagne och ställde dem framför Oblonskij och
Levin. Stepan Arkadjevitj tog det ena glaset, utbytte en
blick med en rödskäggig skallig herre nära andra ändan av
bordet och nickade leende till honom.

— Vem är det? — frågade Levin.

— Du har träffat honom en gång hos mig. Det minns
du nog. Det är en hederspascha.

Levin följde Oblonskijs exempel och höjde glaset.

Stepan Arkadjevitjs anekdot var också mycket lustig.
Levin hade också en historia att berätta, som likaledes
gjorde lycka. Därefter kom samtalet in på hästar och
dagens travtävlan, där Vronskijs Atlasnyj med ära hemfört
första priset. Levin lade icke märke till hur middagstiden
förflöt.

— Nej, där är de ju! — utropade Stepan Arkadjevitj, just
som middagen var nära sitt slut, och räckte böjande sig
över stolryggen handen åt Vronskij, som kom fram till dem
i sällskap med en reslig gardesöverste. Även Vronskijs
ansikte lyste av den inom klubben gemensamma glada
sinnesstämningen. Han lutade sig muntert med armbågen mot
Stepan Arkadjevitjs skuldra och viskade något till honom,
sedan räckte han med samma glada leende handen åt Levin.

— Det var roligt få träffa er, — sade han. — Vid
valmötet sökte jag er, men man sade, att ni redan rest, —
tillade han.

— Ja, jag for samma dag. Vi har just suttit här och
talat om er häst. Jag får gratulera, — sade Levin. — Det
var verkligen snabbt.

— Ni har ju också hästar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free