Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg insats voro i gång, förmaket, där man spelade schack
och Sergej Ivanovitj just satt inbegripen i ett samtal med
en annan herre, biljarden, där kring en hörnsoffa ett glatt
sällskap hade samlat sig vid champagnen och i detta
befann sig Gagin, slutligen tittade man in i »spelhelvetet»,
där Jasjvin slagit sig ned vid ett bord omgiven av en grupp
medspelare. Med saktad fart för att icke uppväcka något
buller trädde de så in i det skumma läsrummet, där under
skärmförsedda lampor tvenne herrar sutto, en ung man,
som med vresigt uttryck i ansiktet rev till sig den ena
tidskriften efter den andra, och en äldre man, en skallig
general, som fördjupat sig i läsning av något särskilt
intressant. De trädde även in i det rum, som gamle fursten
kallade för de förståndiges. Här sutto tre herrar i livligt
samspråk om den senaste politiska tilldragelsen.
— Furst Stjerbatskij, nu kan vi börja, — sade en av
dennes spelkamrater, som just fått tag på honom, och
gamle fursten avlägsnade sig. Levin satt en stund och
lyssnade till de andras samspråk, men så kom han att
tänka på alla samtal han haft under förmiddagen, och med
ens greps han av en stark olustkänsla. Han reste sig
skyndsamt upp och gick för att söka rätt på Oblonskij och
Turovtsyn, med vilka han kunde ha roligt.
Turovtsyn satt med ett dryckeskrus framför sig i en
hög soffa i biljardrummet, och vid en dörr i ett av rummets
bortre hörn stodo Stepan Arkadjevitj och Vronskij
inbegripna i samtal om något.
— Jag vill inte säga, att hon känner ledsnad här, men
denna ovisshet, denna obestämdhet i hennes belägenhet, —
hörde Levin och ville just dra sig tillbaka, men Stepan
Arkadjevitj kallade honom till sig.
— Levin! — sade Stepan Arkadjevitj, och Levin lade
märke till, att hans ögon voro fuktiga såsom alltid brukade
vara fallet, då han druckit eller blivit känslosam av någon
annan anledning. I dag var både det ena och det andra
fallet med honom. — Levin, var snäll och stanna, — sade han
och tryckte hårt om hans arm, tydligen icke för aldrig det
viljande släppa honom från sig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
