Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde delen
- XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV.
Doktorn hade ännu icke stigit upp och hans betjänt
upplyste, att han lagt sig sent och sagt till om att icke bli väckt,
men att han nog snart skulle stiga upp. Betjänten var
sysselsatt med att rengöra lampglas och tycktes mycket
upptagen av detta göra. Betjäntens uppmärksamhet mot
lampglasen och likgiltighet för vad som försiggick inom Levin
gjorde denne till en början ursinnig, men snart insåg denne,
sedan han fått tid att tänka, att ingen kunde känna till eller
hade skyldighet att ha kännedom om hans känslor och att
det var desto större skäl att uppträda lugnt, övertänkt och
bestämt för att kunna riva ned denna mur av likgiltighet och
nå sitt mål. »Brådska inte, men underlåt ingenting», sade
Levin till sig själv kännande en allt större och större fond av
fysisk kraft och andlig spänstighet inför vad som förestod.
Då Levin fick höra, att doktorn ännu icke var uppe,
övertänkte han en hel del planer och bestämde sig slutligen
för följande: Kuzma skulle fara med en biljett till en annan
doktor och själv skulle Levin bege sig till apoteket, om
sedan, när han kommit tillbaka, doktorn fortfarande icke
stigit upp, skulle han muta betjänten eller, om denne icke
tillät detta, med våld bereda sig tillträde till doktorn och
väcka honom.
I apoteket stod en tanig provisor framför en väntande
kusk och lade in pulver i oblatkapslar med samma lugna
likgiltighet som den, med vilken betjänten hade putsat
lampglasen. Något opium ville provisorn icke lämna ut.
Bemödande sig att vara lugn och icke förivra sig, nämnde
Levin doktorns och barnmorskans namn, talade om varför
opiet var behövligt och sökte beveka mannen. Revisorn
hördes fråga någon till råds på tyska och då han fått ett
jakande svar från en person, som befann sig bakom en
avbalkning, tog han fram en liten flaska och en tratt och
började långsamt hälla ur ett större kärl i ett mindre, klistrade
på detta en etikett, förseglade det trots Levins bön att
låta bli och började därpå veckla in flaskan i papper. Men
det var mer än Levin kunde stå ut med, han ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0377.html
