Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så ett steg tillbaka för att Levin bättre skulle kunna
betrakta sin son i hela hans ståt.
Kittys ögon gledo ständigt bort mot barnet. — Giv
hit honom nu! — sade hon och skulle just till att resa på sig.
— Nej men, Katerina Alexandrovna, inte går det an
att företa sig sådana rörelser! Vänta, jag skall komma med
honom. Men först skall pappa få se, hur duktiga vi är.
Och med sin ena hand — den andra stödde blott med
fingrarna vid den vaggande lilla nacken — lyfte Lizaveta
Petrovna den röda konstiga lilla varelsen upp mot Levin.
Huvudet doldes delvis av lindornas överkant, men man
kunde se, att det hade näsa, skelande ögon och smackande
små läppar.
— Ett förtjusande barn! — sade Lizaveta Petrovna.
Levin suckade sorgmodigt. Detta förtjusande barn
ingav honom blott en känsla av äckel och medömkan. Det
var alls icke den känsla, han väntat.
Han vände sig bort, medan Lizaveta Petrovna lade
barnet vid moderns ovana bröst.
Plötsligt kom ett skrattande ljud honom att lyfta på
huvudet. Det var Kitty som skrattade. Barnet hade
tagit bröstet.
— Nå, nu är det nog, det har fått nog! — sade
Lizaveta Petrovna, men Kitty släppte icke barnet. Det fick
somna i hennes armar.
— Titta nu, — sade Kitty och vände barnet sakta mot
honom, så att han bättre skulle kunna betrakta det. Det
lilla gubbaktiga ansiktet blev i detsamma ännu mer
rynkigt, och barnet nös till.
Leende och knappt i stånd att hålla tillbaka tårarna av
rörelse, kysste Levin sin hustru och begav sig ut ur det
mörka rummet.
Vad han kände inför denna lilla varelse, var alls icke
vad han väntat. Det fanns ingenting av munterhet och
glädje i denna känsla, tvärtom, den var förbunden med en
ny plågsam ångest. Det var medvetandet om en ny sårbar
punkt. Och detta medvetande var första tiden så
plågsamt, skräcken för att denna hjälplösa varelse skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
