Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken han numer icke kunde läsa, fäste en frågande blick på
sin förre svåger, — det har sin riktighet i enskildheter, men
vår tids grundprincip är i alla fall — friheten.
— Ja, men jag ställer upp en annan princip, vilken
frihetsprincipen är underordnad, — sade Alexej
Alexandrovitj, läggande särskild tonvikt på »underordnad» och satte
åter på sig pincenén för att än en gång läsa upp det ställe,
där detta var sagt.
Och efter att en stund ha bläddrat i den med väldiga
marginaler försedda vackert präntade handskriften, läste
Alexej Alexandrovitj åter upp det starkt övertygande
stället.
— Jag vill inte ha ett protektionistiskt system till
fördel för enskilda, utan för det allmänna bästa — både med
hänsyn till de lägre och de högre samhällsklasserna, — sade
han och såg över pincenén på Oblonskij. — Men det är det,
som de inte förstår, de sysslar bara med enskilda intressen
och lever på fraser.
Stepan Arkadjevitj visste, att när Karenin kom in på
att tala om vad det var som de gjorde och tänkte, det vill
säga de, som icke ville gå med på hans förslag och som voro
orsaken till allt ont i Ryssland, då var det nära till slutet
och han uppgav därför gärna frihetsprincipen och gick med
på allt. Alexej Alexandrovitj tystnade och satt tankfullt
bläddrande i sina papper.
— Ack, det var så sant, — sade Stepan Arkadjevitj,
— jag ville be dig om att vid något tillfälle, då du träffar
Pomorskij, ge honom en antydning om att jag mycket gärna
skulle vilja få platsen som kommissionsmedlem i de södra
järnvägarnas gemensamma kreditkassa. — Namnet på
denna befattning, som låg honom så om hjärtat, hade
Stepan Arkadjevitj hunnit vänja sig vid så bra, att han snabbt
kunde uttala hela ramsan utan minsta felsägning.
Alexej Alexandrovitj gjorde en del frågor om vari
denna nya kommissionsverksamhet skulle bestå och satt
så en stund försjunken i eftertanke. Han funderade på, om
det icke i vad denna kommission hade för händer kunde
finnas något, som stred mot hans finansplaner. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
