Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som de många gånger dryftat. — Hur mycken skada har
inte vantolkning av detta ställe åstadkommit! Ingenting
driver så bort från tron som dylik feltolkning: »Jag har inga
gärningar, jag kan inte tro», då det ingenstans är sagt så.
Det står det omvända.
— Att träla inför Gud, att med mödor och fasta söka
frälsa sin själ, — sade grevinnan Lidija Ivanovna med
avsky och förakt, — det är våra munkars förvildade
begrepp... Fast ingenstans är detta sagt. Det är betydligt
enklare och lättare, — tillade hon och betraktade
Oblonskij med samma välvilligt gillande leende, med vilket hon
vid hovet brukade uppmuntra de unga fröknarna, som
kände sig förlägna i den nya omgivningen.
— Vi är frälsta genom Kristus, som lidit för oss. Vi är
frälsta genom tron, — bekräftade Alexej Alexandrovitj och
gav henne en gillande blick.
— Vous comprenez l’anglais? — frågade Lidija
Ivanovna, och då hon fått ett jakande svar, steg hon upp och
gick bort till en liten bokhylla. — Jag vill läsa »Safe and
Happy» eller »Under the wing» — sade hon och såg frågande
på Karenin. Då hon fått tag i boken, slog hon sig åter ned
och öppnade den. — Det är så kort. Här skildras vägen,
som leder till tron, och den lycka, högre än allt jordiskt,
som därvid fyller själen. En troende kan inte vara
olycklig, därför att han inte är ensam. — Ja, ni får se. — Hon
skulle just börja läsa, då betjänten åter kom in. —
Borozdina? Säg, klockan två i morgon. Ja-ha, — sade hon och
lade ett finger som märke i boken och såg med en suck
framför sig med sina tankfulla vackra ögon. — Så verkar
den sanna tron. Känner ni till Marie Saninas historia?
Hon förlorade sitt enda barn. Hon var gripen av
förtvivlan. Och vad skedde? Hon fann denne vän, och nu prisar
hon Gud för att hennes barn dog. Se där, vilken lycka tron
skänker!
— O, ja, det är mycket... — sade Stepan
Arkadjevitj, belåten med att man nu en stund skulle läsa och han
få tillfälle att hämta sig litet. »Nej, det är tydligen bäst
att inte i dag be henne om något», — tänkte han, — »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
