Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnade varje tillfälle att låta motparten få känna
detta.
Hon såg i honom med alla hans vanor, tankar och
önskningar, i hela hans andliga och kroppsliga väsen blott
inbegreppet av ett enda — kärleken till kvinnokönet, och
denna kärlek måste enligt hennes uppfattning helt och
hållet vara riktad på henne. Denna kärlek hade nu avtagit,
alltså måste han enligt hennes förmenande ha överflyttat
en del av denna kärlek på andra kvinnor eller på en annan
kvinna, — och detta hade framkallat svartsjuka hos henne.
Den riktade sig icke mot någon särskild kvinna, utan var
framkallad av att hans kärlek till henne hade avtagit.
Saknande föremål för sin svartsjuka, sökte hon efter ett
sådant. Vid minsta antydan till något misstänkt lät hon
sin sinnesoro bryta ut åt olika håll. Än kände hon
svartsjuka vid tanke på det grova slag av kvinnor, varibland
han tack vare sina ungkarlsbekanta så lätt kunde råka, än
kände hon svartsjuka med hänsyn till de damer av värld,
som han träffade samman med, än bestod hennes svartsjuka
i fantasier om en ung flicka, med vilken han efter att ha
brutit med henne kunde vilja ingå äktenskap. Och denna
sista svartsjuka plågade henne allra mest särskilt emedan
han oförsiktigt nog i en stund av uppriktighet hade sagt
henne, att hans mor så föga förstod honom, att hon kunnat
tillåta sig att söka intala honom att gifta sig med den unga
furstinnan Sorokina.
Och i sin svartsjuka gick Anna och var uppbragt på
honom och sökte i allt anledning att låta sin misstämning
få utbrott. För allt som beredde henne svårighet i hennes
belägenhet kastade hon skulden på honom. Det plågsamma
tillstånd av väntan, som hon tillbragte i Moskva
svävande mellan himlen och avgrunden, den dröjande
obeslutsamheten hos Alexej Alexandrovitj, hennes avskildhet från
andra — allt tillskrev hon honom. Om han älskade henne,
borde han förstå allt det svåra i hennes belägenhet och
hjälpa henne ut ur den. Även till att hon bodde i Moskva
och icke på landet var han skuld. Han kunde icke gräva
ned sig på landet blott på hennes önskan, han kunde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
