Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mani att telegrafera i onödan, vad tjänar det till att
telegrafera, då ingenting är avgjort.
— Om skilsmässan.
— Ja, han meddelar: Ännu har jag inte lyckats utverka
något. I dagarna har han ställt bestämt svar i utsikt. Ja,
läs själv.
Med darrande händer grep Anna telegrammet och
genomläste detsamma, som Vronskij hade sagt. I slutet fanns
ett tillägg: »föga hopp, men jag skall göra allt, det möjliga
och det omöjliga.»
— Jag sade i går, att det var mig fullkomligt likgiltigt,
när denna skilsmässa kunde bli beviljad och om jag ens
finge någon, — sade hon rodnande. — Det var inget som
helst skäl att dölja det här för mig. »På samma sätt kan
han för mig hemlighålla sin korrespondens med andra
kvinnor», tänkte hon.
— Och Jasjvin ville komma i dag på morgonen med
Vojtov, — sade Vronskij: — det tycks, som om han hade
spelat av Pevtsov allt, till och med mera än denne kan
betala, — omkring sexti tusen.
— Nej, — sade hon, förargad över att han genom denna
så tydliga omkastning i samtalet lät henne förstå, att hon
blivit bragt i oro, — varför tror du, att denna
underrättelse skulle vara av sådan betydelse för mig, att du skulle
behöva söka undanhålla mig den? Jag har sagt, att jag
inte vill tänka på den saken, och jag skulle önska, att du
brydde dig lika litet om den som jag.
— Jag har intresse av den, därför att jag tycker om
klarhet, — sade han.
— Klarhet: i formsaker, men inte i kärlek, — sade hon
allt mer och mer uppbragt icke så mycket av hans ord som
av den kalla och lugna ton, varmed han talade. — Varför
önskar du detta?
»Herre Gud! åter kommer hon in på denna sak», tänkte
han och mulnade.
— Du vet ju varför: för din skull och för de barn, som
kan komma till världen, — sade han.
— Det kommer inga barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
