Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappan. Anna trädde åter fram till fönstret. Där kom han
utan hatt ut på trappavsatsen och gick fram till vagnen.
Den unga damen i den lilafärgade hatten räckte honom ett
paket. Vronskij yttrade leende någonting till henne.
Vagnen körde bort. Vronskij kom hastigt ilande tillbaka upp
för trappan.
Dimman, som lagt sig över allt i hennes själ, skingrades
med ens. Känslorna från gårdagen grepo på nytt
smärtsamt om hennes sjuka hjärta. Hon kunde nu icke förstå
hur hon kunnat förnedra sig till den grad, att hon kunnat
stanna en hel dag under hans tak. Hon gick in till
honom för att meddela honom sitt beslut.
— Det var Sorokjna och hennes dotter, som kom
körande förbi, de hade med sig pengar och papper från min
mor. Jag kunde inte få dem redan i går. Nå, är det bättre
med din huvudvärk? — sade han i lugn ton utan att synas
bekymra sig om det på en gång hotfulla och triumferande
uttrycket i hennes ansikte.
Tigande och med blicken oavvänt fästad på honom stod
hon mitt i rummet. Han kastade en blick på henne, ett
mulet uttryck drog över hans ansikte för ett ögonblick, så
fortsatte han att läsa i brevet. Hon vände sig om och gick
sakta ut ur rummet. Han kunde ännu få henne att vända
om, men hon kom ända fram till dörren och han teg
fortfarande, det hördes blott fras av pappersblad, som vändes.
— Nå, det var ju sant, — sade han, då hon just stod i
dörren, — det är då avgjort att vi far i morgon? Eller
hur?
— Ni, men inte jag, — sade hon och vände sig om mot
honom.
— Anna, på detta sätt är det omöjligt att leva
samman...
— Ni, men inte jag, — upprepade hon.
— Detta blir outhärdligt!
— Ni... ni kommer att ångra detta, — sade hon och
gick ut ur rummet.
Förskräckt över det förtvivlade uttryck, varmed dessa
ord uttalades, sprang han upp och ville skynda efter henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
