Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perrongen blev satt i dallring, och det tycktes henne, som
om hon åter befann sig i en järnvägsvagn.
Så kom hon att erinra sig mannen, som blev överkörd
av tåget den dag, då hon första gången träffade samman
med Vronskij, och med ens visste hon, vad hon hade att
göra. Med snabba, lätta steg ilade hon nedför trappsteg,
som från ett vattentorn ledde ned till banvallen, och blev
stående tätt intill det förbiglidande tåget. Hon såg på
vagnarnas undersidor, på skruvar och kedjor, på de höga
järnhjulen, som långsamt kommo rullande, och försökte med
ögonmått bestämma mitten mellan framhjulen och
bakhjulen och beräkna den stund denna mitt skulle befinna sig
framför henne.
»Dit!» — sade hon till sig själv, stirrande in i skuggan
under vagnen på den med kolstybb uppblandade sanden
mellan syllarna, — »dit, just mitt mellan hjulen, och jag
straffar honom, gör mig fri från alla och mig själv.»
Hon ville störta sig under den första vagn, som nu kom
glidande förbi henne, men den röda handväskan, som hon
ville dra från armen, uppehöll henne. Det var redan försent:
vagnsmitten hade kommit förbi henne. Nu måste hon
invänta nästa vagn. En känsla lik den hon tidigare erfarit,
då hon berett sig att stiga ned i ett kallbad, grep om henne,
och hon gjorde korstecknet. Den invanda handrörelsen
framkallade i hennes själ en hel rad av minnen från
barndom och flickår, och med ens drog sig det mörker, som lagt
sig över allt för henne, åt sidan, och för ett ögonblick såg
hon framför sig sitt liv med alla det förgångnas ljusa
glädjestunder. Men hon tog dock icke ögonen från den
efterföljande vagnens hjul. Och just som mitten mellan hjulen var
framför henne, kastade hon från sig den röda handväskan
och störtade med huvudet nedtryckt mellan skuldrorna och
med händerna sträckta framför sig in under vagnen. Med
en lätt rörelse, som var hon beredd att genast åter resa sig
upp sjönk hon på knä. I samma ögonblick greps hon av
fasa över det hon gjorde. »Var är jag? Vad gör jag?
Varför detta?» Hon ville resa sig upp, kasta sig åt sidan, men
någonting väldigt, obevekligt, stötte henne i huvudet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
