Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är officersaspirant tillhörande reserven, — sade han och
började klargöra orsaken till att han blivit underkänd
vid försöket att ta officersexamen.
Allt detta tillhopa gjorde ett obehagligt intryck på
Katavasov, och då de frivillige stego ut vid en station för att
dricka, kände Katavasov stor lust att i samtal med någon
annan få ge uttryck åt det ofördelaktiga intryck han fått.
En medresande ålderstigen herre i officerskappa hade under
hela tiden suttit och lyssnat till Katavasovs samtal med de
frivillige. Då de nu blivit lämnade på tumanhand, vände
sig Katavasov till denne.
— Ja, det är folk av synnerligen olika slag, som ger sig
ditut, — uttryckte sig Katavasov till en början mera
obestämt för att ta reda på den gamle mannens åsikt och
sedermera ge uttryck åt, vad han själv tyckte.
Gubben var en officer, som varit med om tvenne
fälttåg. Han kände till, hur en krigare skulle vara, och på
grund av deras hållning och vad han hört dem säga och den
flinkhet de under färden lagt i dagen, då det gällt att
smutta på respluntan, ansåg han dessa frivillige vara
dåliga soldatämnen. Dessutom var han från en mindre stad
och hade god lust att i detta sammanhang omtala, att från
hans stad hade en avskedad soldat, en drinkare och tjuv,
som ingen ville använda i sin tjänst, anmält sig som frivillig.
Men som han av erfarenhet visste, att det var farligt att
under den sinnesstämning, som gripit allmänheten, ge
uttryck åt något, som gick stick i stäv mot dess mening, och
att man nu framför allt måste akta sig för att säga något
förklenande om de frivillige, sökte han i sin tur att ta reda
på Katavasovs åsikt.
— Ja-ha, därute behövs det folk, — yttrade han med en
spefull glimt i ögonen. Och så började de samtala om den
sista nyheten från krigsskådeplatsen och båda hemlighöllo
för varandra sin oförstående undran över med vem det i
morgon väntades en avgörande drabbning, då ju turkarna
enligt sista meddelandet redan blivit slagna på alla
punkter. Och så skildes båda från varandra utan att någon givit
uttryck åt, vad han egentligen tyckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
