Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det äger en följd, medför en belöning, är det inte heller
ett gott. Alltså, det goda måste ligga utanför orsakernas
och följdernas kedja.
»Och detta är något, som jag och alla har vetskap om.
»Vilket under kan vara större än detta?
»Har jag verkligen nu funnit lösningen på allt, har jag
då nått slutet på alla mina lidanden?» tänkte Levin
vandrande fram på den dammiga vägen utan att förnimma vare
sig hetta eller trötthet, blott erfarande en känsla av lindring
i sitt långa lidande. Denna känsla var så mättad med glädje,
att den föreföll honom otrolig. Han flämtade till, gripen av
rörelse, och ur stånd att gå längre, vek han av från vägen
in i skogen och satte sig ned i gräset på ett ställe, där en
aspdunge gav skugga. Han tog hatten av sitt svettiga
huvud och lade sig ned med armbågen stödd mot det saftiga,
med kardborrar uppblandade skogsgräset.
»Ja, man måste söka klargöra för sig och komma till
förståelse», tänkte han, stirrande på det av människofot icke
rörda gräset framför sig och med blicken följande en grön
skalbagge, som just höll på att kravla sig uppför stjälken på
en kvickrot och därvid hindrades av en ljusblommas blad.
»Vad är det jag funnit?» — frågade han sig själv, medan
han förde åt sidan det hindrande bladet och därpå böjde
ned ett annat strå, för att skalbaggen skulle gå över på det.
»Jag har inte funnit något. Jag har blott fått reda på,
vad jag visste. Jag har begripit den kraft, som inte blott i
det förgångna har skänkt mig livet, utan även i detta nu
uppehåller mitt liv. Jag har blivit befriad från bedrägeri,
jag har lärt känna min herre.
»Förut har jag sagt, att i min kropp, i detta strå och i
denna skalbagge (den underlät att ge sig upp på det
nedböjda strået, slog ut vingarna och flög sin väg) i enlighet
med fysiska, kemiska och fysiologiska lagar ett ombyte av
materie äger rum. Och inom oss alla, i asparna, skyarna,
dimmorna försiggår en utveckling. En utveckling från vad
och till vad? En oändlig utveckling, en oändlig kamp...
Som om det kunde vara tal om någon strävan, någon kamp
inom det oändliga! Och jag förvånade mig över, att trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
