Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Med turkarna, — svarade Sergej Ivanovitj med ett
stillsamt leende, han hade nu lyckats få loss biet, som blivit
överhöljt med honung och hjälplöst spretade ut med
benen, och var just i färd med att föra det över från kniven
till ett kraftigt aspblad.
— Och vem har förklarat turkarna krig? Är det Ivan
Ivanovitj Rogozov, grevinnan Lidija och madame Stahl?
— Ingen har förklarat krig, man hyser medkänsla med
sina anförvanters lidande och vill komma dem till hjälp, —
sade Sergej Ivanovitj.
— Men här är det inte fråga blott om hjälp, — inföll
Levin kommande sin svärfar till undsättning, — utan om
krig. Det är dock så, att enskilda personer inte må deltaga
i krig utan sin regerings tillåtelse.
— Kost’ja, se ett sådant bi! Här blir vi sönderbitna!
— sade Dolly och slog med handen mot en geting.
— Det är inget bi, det är en geting, — sade Levin.
— Nå, låt oss få höra, vad ni stöder er på för teori, —
sade Katavasov leende till Levin, synbarligen begiven på
att få ge sig in i ordbyte med denne. — Varför skulle
enskilda personer inte ha rätt till det?
— Jo, min teori är denna: Å ena sidan sett är kriget
någonting så djuriskt, rått och förfärligt, att ingen
människa, framför allt ingen kristen, kan allena ta på sig
ansvaret för att ett krig börjas. Det kan blott en regering, som
har till uppgift att avgöra allvarliga frågor och av
nödtvång drives till en sådan åtgärd. Å andra sidan säger både
sunda förnuftet och rättsläran, att i statsangelägenheter,
särskilt då det är fråga om krig, måste medborgarna
uppoffra sin personliga vilja.
Sergej Ivanovitj och Katavasov voro strax redo att
gripa in med sina invändningar.
— Men nu är det på det viset, min käre vän, att det
kan tänkas tillfällen, då regeringen inte uppfyller
medborgarnas önskningar, och då äger samhället att ge uttryck
åt sin vilja, — sade Katavasov.
Men Sergej Ivanovitj gillade synbarligen icke detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
