- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
512

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Michajlytj? — vände han sig till gubben. — Har du hört, vad
som lästs upp i kyrkan? Vad har du för mening, måste vi
föra krig för de kristne?

— Varför skulle vi ha någon mening? Kejsar
Alexander Nikolajevitj har ju tänkt på oss, han kommer också att
framdeles göra så. Han kan se bättre. Ska jag inte hämta
litet bröd till? Pojken ska väl ha mer? — vände han sig till
Darja Alexandrovna pekande på Grisja, som satt och
knaprade på en brödkant.

— Jag behöver inte fråga någon, — sade Sergej
Ivanovitj, — vi har sett och vi ser hundraden och åter hundraden
av män övergiva allt för att tjäna en rättfärdig sak. Vi har
sett dem komma från alla trakter av Ryssland och
otvetydigt och klart uttrycka sin mening och sitt syfte. Man
offrar sina slantar eller drar själv ut. Det säges otvetydigt
ifrån, varför. Har det ingenting att betyda?

— Det betyder efter min förmåga att förstå, — inföll
Levin, som började bli hetsig, — att det inom ett folk på
åtti millioner alltid måste finnas inte bara några hundratal
utan tiotusental av människor, som förlorat sin ställning i
samhället, dagdrivare och sysslolösa, som jämt är redo —
att sluta sig till en Pugatjovs rövarband, att dra ut till
Chiva eller Serbien...

— Jag säger dig, det är inte några hundratal av
dagdrivare, det är folkets bästa representanter! — utbrast
Sergej Ivanovitj med ett tonfall så uppbragt, som hade
han att försvara det sista han ägde. — Och de offer, som
göras? Det är ju hela folket, som ger uttryck åt sin vilja.

— »Folket» är ett så obestämt ord, — sade Levin. —
Häradsskrivarna, folkskollärarna och en på tusen bland
bönderna vet, vad det är fråga om. Resten, åtti millioner
människor, ger som Michajlytj inte uttryck åt någon vilja,
de har inte ens det ringaste begrepp om, vad det är för
något, deras vilja skall ta ställning till. Vad har vi för rätt
att säga, att detta är folkets vilja?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free