Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade redan blivit alldeles mörkt och i söder dit han
vände blicken fanns inga moln, på motsatta sidan av
himlen var det däremot ännu mulet. Från det hållet kom då
och då en blixt och hördes avlägsen åska. Levin lyssnade
till det regelbundna droppandet från trädgårdens lindar
och såg upp mot en för honom välkänd trekant av
stjärnor, genom vilken Vintergatan drog fram. Vid varje glimt
från blixtarna försvann icke blott Vintergatans bloss utan
även de tre klara stjärnorna, men så fort ett blixtsken
slocknat, visade de sig åter på samma ställen på himlen
liksom kastade tillbaka av en träffsäker hand.
»Vad är det då, som oroar mig?» sade Levin till sig själv
på förhand kännande, att lösningen på hans tvivel redan låg
färdig inom hans själ, fast han själv ännu icke hunnit bli
medveten därom.
»Ja, den enda tydliga, otvivelaktiga uppenbarelsen av
det gudomliga det är sedelagarna, som uppenbarats för
världen och som jag förnimmer inom mig. I erkännandet
av dessa lagar kan jag förena mig med, ja, vare sig jag vill
eller inte, förbindes jag med andra människor till ett enda
samfund av troende, som kallas en allmännelig kyrka. Nå,
men vad är då judarna, muhammedanerna, Konfucius’
anhängare, buddhisterna? — nu ställde han till sig just den
fråga, som synts honom så farlig. — Skulle det verkligen
kunna vara så, att alla dessa millioner av människor skulle
vara berövade kännedom om det högsta goda, utan vilket
livet saknar mening?» Han föll i grubbel, men gentog
strax därpå: »Men vad frågar jag om? Jag spörjer om, hur
alla olika trosläror i hela mänskligheten förhåller sig till
Gudomen. Jag står i undran inför frågan om en gemensam
uppenbarelse från Gud till hela världsalltet med dess
nebulosor. Vad gör jag då? För mig personligen, för mitt hjärta
har uppenbarats ett otvivelaktigt vetande, ofattligt för
förnuftet, och så vill jag ändock hårdnackat vara i stånd att
med mitt förnuft och språkets ord uttrycka detta vetande.
»Vet jag kanske inte, att stjärnorna ingalunda rör sig
runt himlen?» — frågade han sig själv betraktande en klart
strålande planet, som redan hunnit inta en ny ställning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
