- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
525

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ivanovitj. Det är inte riktigt trevligt för mig att göra det.
Jag undrar, om man satt in den nya kommoden?»

»Ja, var lugn, det skall jag se efter», — sade Levin, reste
sig och gav henne en kyss.

»Nej, jag bör inte säga något», — tänkte han, medan hon
gick framför honom. — »Det är en hemlighet, som blott
kommer mig vid, betydelsefull men omöjlig att ge uttryck i
ord. Denna nya känsla har inte förändrat mig, den har inte
gjort mig till en lycklig människa, inte med ens uppfyllt
mig med ljus, som jag drömt om, — det är med den som
med känslan för min son. Det är inte något oväntat. Är
det tro eller bör jag inte att kalla det så — jag vet inte, vad
det är —, men denna känsla har omärkligt banat sig fram
genom lidanden och har fått säkert fäste i min själ.

»Jag kommer nog som förut att ibland bli vred på
kusken Ivan, jag kommer nog som förut att råka i tvister, jag
kommer att ge uttryck åt mina åsikter vid tillfällen, då jag
bort behålla dem för mig själv, och det kommer att allt
fortfarande stå en skiljemur mellan det allra heligaste inom
min själ och andra människor, till och med min hustru, jag
kommer nog att göra henne förebråelser för min egen
ängslans skull och så ångra det, jag kommer aldrig att med
förnuftet kunna fatta, varför jag beder, och jag skall dock
fortsätta därmed, — men mitt liv, hela mitt liv — vad än
må hända mig — ja, varje minsta stund av detta liv är
inte längre något meningslöst som det förut tyckts mig,
allt har en otvivelaktig mening i det godas verk, en mening,
som det står i min makt att lägga in i mitt liv.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free