Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Brandt var denna dag i själfva
verket mera upprörd än dottern, och när han
kom ut på kyrkbacken, hade han all möda
att hålla sig korrekt, då traktens honoratiores
trängdes omkring honom och döttrarna för att
på öfligt sätt framföra sin diskreta lyckönskan.
Brukspatron Fabian Skotte på Elfshammar
kunde icke taga sina ögon från den unga mön,
hvilken han aldrig förr sett i en fullväxt
kvinnas dräkt. Ungdomlig och leende stod han
mellan far och dotter, sökande förevändningar
för att fördröja afskedet. Men Magnus Brandt
vinkade helt kort åt sin kusk att köra fram
och for efter ett hastigt afsked från kyrkan i
den öppna landån, där han själf och Cecilia
sutto rätt, medan mamsell Agda och den yngsta
dottern åkte baklänges. Där vagnen åkte fram,
togos alla hattar af, och kvinnoskarorna stodo
nigande utmed vägen. Mekaniskt besvarade
Magnus Brandt menighetens ödmjuka hälsningar.
I detta ögonblick tänkte han blott på det stora,
att ena hälften af hans plikt var fylld. Nu
var hans äldsta dotter inom kort giftasvuxen
och skulle lämna hemmet. Inom få år skulle
den yngsta vara kommen lika långt. Och då
behöfde han ej längre ensam bära det ansvar,
som under åratal tyngt honom. Stark och
framtidstrygg kände han sig, där han satt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
