Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störa systern. Äfven i hennes rum blef det
stilla, så stilla, att själfva tj7stnaden till sist
kom Karin att lyssna.
I det hon vände sig om mot systerns rum,
sade hon:
— Hvad menade du, med det du sade åt
pappa: »i allt hvad jag kan, och som mig
möjligt är?»
— Mer kan ingen människa lofva, svarade
Cecilia undvikande.
— Det förstår jag inte, svarade Karin.
Mindre än allt kan man ju hvarken lofva eller ge.
Ater vände sig Karin bort och såg ut genom
fönstret. Systerns ord skorrade i hennes öron
som något tomt och smått, hvilket liksom
kylde, det hon själf kände så varmt. Ett moln
gled förbi på vårhimmelen, ett ljust moln,
hvilket tycktes klyfvas i tu mot den gamla almens
grenar framför henne. Men som hon stod där,
föreföll det Karin som om hon hört, hur systerns
röst klingat så underligt hård och bitter, när
hon svarade nyss, och i det hon liksom
vaknade åter till verkligheten, vände Karin sig om
och gick långsamt in i systerns rum.
Där såg hon, att Cecilia satt framför sitt
fönster, också hon. Men hon blickade icke ut.
Nedhukad satt hon i skymningen. Och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
