Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I soldatens stuga satt nu Karin och såg
på allt, hvad gubben Svedin kunde. Allting
fann hon vackert, och för allt hvad den gamle
gjorde, hade hon ord af en beundran, alltför
uppriktig för att ens af den kärfve soldaten
kunna annat än tagas för kontant. Naturligtvis
skröt gubben ibland med sina bragder, och
Karin var klok nog att förstå det. Därjämte
talade han om kriget, nämnde hjältarnas namn
och nöden under Finlands sista strid. Med
stora ögon lyssnade flickan till allt detta.
Underligt och främmande klang det, så främmande,
att det aldrig kom henne rätt nära. Bäst
förstod hon den gamle, när han berättade om sig
själf, hur han gift sig och fått barn, när kriget
bröt ut, och han rycktes bort, och hur han
hemma fann stugan tom. Hustrun och
barnet hade båda dött i en sjukdom, som gått
och fört smitta med sig, båda voro begrafna,
men den tiden hade så många dött, att ingen
mer mindes, hvar deras graf fanns.
Så berättade gubben sin historia, emedan
han skyggade för att inför flickan bekänna
sin stora orätt. Bittert nog var det hela ändå.
Karin ryste, när hon hörde det, och tyckte, att
allt hvad lifvet rymde af smärta och förtviflan
stirrade emot henne ur de gråa ögonen öfver
de borstiga mustascherna, som ryckte och dar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
