Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen, som låg där, höll ögonen slutna eller
ieke, kunde forbonden icke se.
— Sofver herren? frågade han till sist,
långsamt och försiktigt.
Då intet svar kom, kröp han åter samman
bakom hästen. Långsamt som förut gick
släden vidare.
Den kom in i granskogen, där snön låg
fastfrusen öfver grenarna, lång var vägen genom
skogen, och lång är vinternatten. Sent kommer
dagningen, och när morgonen nalkas, ökas
kylan.
Forbonden lät lasten stanna, och i det han
varligt steg ur släden, aftog han den ena
vanten, värmde handen, så godt han kunde
innanför sina kläder samt lade så sina grofva fingrar
på herremannens kind och märkte, att den var
brännande het.
I det samma slog den sofvande upp ögonen
och mumlade något, som forbonden icke
förstod. Rådvill blef han stående bredvid släden
och såg sig om, som hade han väntat hjälp.
Då sade den resande lågt men tydligt:
— Jag har feber.
Därpå föllo hans ögon igen, och han
stönade som under stora plågor.
Forbonden Matts Ersson visste icke, hvad
han skulle göra. Hästen var trött, och till nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
