Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ansikte, som nu brinner i feber, hör den
snabba andedräkten, hör och ser allt.
Så hviskar hon snabbt och kort:
— Tror Sara att han dör?
— Det vet ingen utom Gud, svarar den
gamla lika sakta.
— Tala inte om, att jag varit här, hviskar
Karin.
Ljudlöst som hon kommit försvinner flickan
ut genom dörren. Den gamla får ej ens tid
att undra öfver, hvarför hon kom. Ty som
dörren stänges, slår den sjuke upp ögonen.
— Har någon varit här? frågar han.
— Ingen, försäkrar Sara. Ingen mer än jag.
Den sjuke sluter ögonen igen, men börjar
tala häftigt och osammanhängande. Han talar
om någon, som vill honom ondt och förföljer
honom, om en stor svart fågel, som han ser,
ett vildt tumult, där han är hotad till lifvet,
ropar efter sin värja, hviskar obegripliga ord
och beklagar sig öfver, att han ligger bunden
och icke kan komma upp. Lugnt hör Sara
på hans ord, lugnt byter hon de kalla
kompresserna på hans panna. Hon är van vid
sjuka och skrämmes icke af en yrandes ord.
Men hela tiden tänker hon på Karin, som
kom och gick, Karin, som är så blyg mot
främmande, och hon kniper samman sina läppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
