Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som han sade detta, kom ett förläget drag
öfver hans ansikte. Ögonen stirrade skarpt fram,
som hade han ansträngt sig att se så barsk
och kry ut som möjligt. Och när han slutat,
böjde han sig framåt som den, hvilken talat
till punkt och icke har något mera att tillägga.
Den sjuke sträckte fram sin hand och
tryckte brukspatronens. Det var en hvit, tärd
hand, och på dess långfinger satt en signetring
med grön sten och ett adligt vapen i stenen.
Handen såg ut att ha varit kraftig nog en gång.
Nu var dess tag svagt och lamt, och den föll
ned mot täcket med en ofrivillig och trött
rörelse, som för hvarje gång kom
brukspatronen att afbryta besöket så hastigt som möjligt
och lämna sin gäst åt hvilan och Saras
omvårdnad.
Själf var han nöjd att utan dröjsmål få
draga sig tillbaka i den ensamhet, som under
de sista åren mer och mer blifvit honom icke
blott en vana, utan ett oafvisligt behof. Hade
han väl stängt dörren till sitt rum, satte han
sig ofta ned i den stora karmstolen framför
skrifbordet, lade upp kontorets böcker framför
sig, lät fingret följa kolumnerna och räknade
halfhögt för sig själf. Så kunde han sitta till
långt fram på nätterna, och när han slutat,
lade han omsorgsfullt böckerna samman och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
