Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sjuke utstötte ett sakta ljud, som om
själfva tjTstnaden oroat honom, i samma nu stod
Sara framför bädden, och fänriken började
utfråga henne.
Kort, knappt och vänligt besvarade den
gamla hans spörsmål. Den unge mannen
tyss-nade uppmärksamt på Saras ord. Till sist
sade han:
— Hur länge får jag stanna här?
— Till dess att fänriken blir frisk, kom svaret.
Den sjuke slöt ögonen och föll åter i den
sömnlika dvala, som är hälsans förebud.
Så förgick en hel månad, och under denna
tid hade den sjuke officern ännu icke fått
lämna bädden. Febern var längesedan borta,
men tillfrisknandet gick långsamt. Doktorn
kom numera sällan, och vid sitt sista besök
ordinerade han blott stark, närande föda och
tålamod. Faran hade varit stor, förklarade han,
och krafterna hade blifvit nedsalta, därför att
sjukdomen brutit ut under resan, och nödig
vård kommit först i elfte timmen. När han
gick, sade doktorn till brukspatronen:
— Ungdomen, min värderade vän och
studiekamrat, ja, ungdomen. Den kan göra
underverk.
Karin hade stått i vestibulen och hört
doktorns ord, och utan att hon tänkte däröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
