Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den unga flickan brydd, började han tala om
annat, hur han blifvit sjuk och dock trott sig
kunna fortsätta färden, hur till sist febern
öfver-mannat honom och hur hela resan blifvit till
en underlig dröm. Länge talade han, och hela
tiden satt Karin stilla och hörde på hans ord.
Allt hvad hon tyckte sig upplefva blef henne
så verkligt, men just därför så mycket vackrare,
än hvad hon någonsin hade drömt. Nu
satt hon på en af de smala björkstolarna, med
de grön- och hvitrandiga öfverdragen, satt där
verkligen och visste icke, hvarför den unge
mannen oupphörligen tackade henne. Han
gjorde det med ord och med det, som sade
mera än ord. Hans ögon, hans åtbörder, hans
stämmas klang, allt syntes samla sig kring
Karin i en enda stor tacksamhet, för hvilken
hon ingenting visste sig hafva gjort.
Karin visste icke af, att hennes ögon hela
tiden hvilade på den unge mannen. Men hon
såg, att hans händer voro fina och välvårdade,
och hon gömde instinktlikt sina, som voro
brynta af väder och vind. Hon hörde, att han
talade korthugget och långsamt, som om han
behöft söka efter orden, eller som om hans
tankar ständigt arbetade och ville finna något
mer, än hvad orden förmådde uttrycka. Och
hon fann, att just så måste han ju tala, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
