Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade kostat Magnus Brandt icke ringa
själföfvervinnelse att gå till Fabian Skotte på
Elfshammar och tillstå för honom, att utan
hjälp kunde Skogaholm icke längre stanna i
familjen Brandts händer. Äldre var hans egen
släkt än Skottes egen, oupplösligt var dess
namn förbundet med traktens. Vördnad för
det Brandtska namnet hade nejdens invånare
redan från barndomen stafvat sig till på de gamla
och nya grafstenar, hvilka togo stor plats på
Torsby kyrkogård. Magnus Brandt kände det,
som om han nu måste blygas inför dem, hvilka
före honom lågo där och väntade, att den siste,
hvilken det icke förunnats att föra namnet
vidare, också skulle sällas till dem. Men inom sig
erfor han dock en stor lättnad, att han lvdt det råd,
hvilket svärmodern, gamla hennes nåd på
Malmhyttan, gifvit honom som en tröst efter alla de
beska piller, hon först tvungit honom att svälja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
