Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gå nu, sade hon. Brefvet måste ju en
gång skrifvas färdigt, eljest får jag ingen ro.
Karin gick. Bort genom hagen gick hon,
ned till stranden, där sanden låg hvit och
vågorna sköljde upp bredvid hennes fötter. Där
satt hon och såg undersam bort öfver vattnet,
där sommarskyarna speglade sig, till dess att
en vindkåre kom, som blåste bilden bort.
För första gången hade det i Karins
omedelbara närhet händt något, hvilket liksom
lyftat på den luftiga slöja af lycka och dröm,
som hennes ungdom bredt öfver lifvet och
verkligheten. Inför det lugna mod och den
beslutsamma rådighet, hvarmed systern
handlade, stod Karin främmande. Karin förstod icke
dessa egenskaper hos systern. Att handla så
starkt och målmedvetet, göra det på egen hand
och utan att fråga någon! Detta syntes Karin
vara ett underverk, oförklarligare än allt annat
hon mött i lifvet. När hon i samband härmed
försökte tänka på fadern, snörde sig hennes
hjärta samman. Det var synd om honom
tyckte Karin, synd att hans dotter gjorde honom
emot och för att få hjälp mot sin egen far
vände sig till främmande. Och det värsta var,
att i dessa planer hade hon, Karin själf, mot
sin vilja blifvit delaktig.
Så satt Karin denna juniafton vid stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
