Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottagit ett bref, nog tog rundlig tid på sig,
innan han kom sig för att besvara det. Också
började trädens blad gulna, och ute på åkern
stod hafren i skyl, innan gamla hennes nåd på
Malmhyttan lät någon på Skogaholm ana, att
dotterdotterns bref kommit henne i handom.
Saken var äfven den, att den gamla frun
fann brefvet svårt nog att besvara. »Man bör
icke lägga sig i andras giftermål, däraf skördar
man endast otack samt råkar i förtret och än
värre calamiteter,» var en maxim, hvilken hon
städse plägat uttala, och hvilken hon i hela
sitt lif obrottsligt hållit. Att nu på gamla dagar
tränga sig mellan barken och trädet var henne
mycket emot. A andra sidan erkände hon ju,
trots allt, att hon dock var flickans rätta
mormor, och sina barns äktenskap, såväl söners som
döttrars, hade hon städse plägat utan hänsyn till
ofvan nämnda gyllene lefnadsregel både ordna
och besluta öfver. Den ende, som i sin tid
förmått öfvervinna hennes makt, var — som hon
heller aldrig kunnat glömma — just Magnus
Brandt, hvilken mycket mot den gamlas vilja
blifvit gift med hennes äldsta dotter. Därför
hade hon såväl mot honom som mot hans barn
känt sig främmande, och denna känsla gjorde,
att hon nästan betraktade dem som bipersoner
inom familjen, med hvilka hon till sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
