Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände på hela jorden. Våldsamt ryckt loss
och utkastad i världen kände hon sig. Ingen
annan hade hon att förtro sig åt än en syster,
hvilken hon vant sig betrakta som ett barn,
och inte ens åt henne kunde hon förtro sig så,
som hon velat. När nu vagnen kom fram till
allégrinden, vände hon sig om och såg i en
sista blick sitt hem genom den långa raden af
aflöfvade träd. I samma ögonblick började
regn falla, och Johan måste hoppa ned från
kuskbocken för att slå upp suffletten.
Som om hon trott sig vara ensam, kröp
Cecilia samman i sitt hörn och slöt ögonen.
När Karin efter en stund lade sin hand på
hennes för att taga afsked, spratt hon till, som
hade hon blifvit väckt ur en djup sömn. Utan
ord kysste hon systern till farväl, och från
dikesrenen, där Karin stod kvar, såg hon blott
vagnen, som rullade bort i regnet, hvilket föll
allt stridare öfver den blöta stubbåkern,
svepande som ett moln kring skogen, där vagnen
försvann. Cecilia böjde sig icke ens ut ur suffletten
för att vifta farväl.
Inhöljd i sin tåta kappa, gick Karin i den
tidiga gryningen långsamt hemåt. Medan regnet
vätte hennes unga kinder, kände hon sig lättare
till sinnes, och för andra gången kom hon att
tänka på, hur lyckligt det var, att patron Skottes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
