Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
citerade bibelns ord. När han nu gjorde det,
träffade dessa ord Karin, nästan som om Gud
själf uttalat dem genom faderns mun.
Förkrossad gick hon genom mörkret upp på sitt
rum. Hela tiden ljödo de högtidliga orden i
hennes öron, som kunde det aldrig mera gå
henne väl, och som vore hon icke värd att
lefva. Aldrig hade Karin anat, att en sådan
skräck var möjlig som den, hvilken nu fyllde
henne. »Så mycket ondt har jag gjort,» tänkte
Karin. »Så dålig är jag.» Sofva kunde hon
icke. Det föreföll Karin nästan, som om fadern
med sina ord sagt henne, att hon icke fick.
Länge satt hon uppe, satt stilla på den lilla
stolen utanför det hvita sängomhänget, och hon
rörde sig endast för att då och då med
ljussaxen korta af veken på talgljuset, när den
krökte sig ut öfver staken och kom lågan att
flamma upp. Mot morgonsidan klädde hon
dock af sig och gick till sängs. Men icke heller
då ville sömnen infinna sig. När ljuset var
släckt, blef Karin blott ännu mera vaken, och
hennes tårlösa ögon svedo af trötthet. Hon var
till mods, som om fadern förbannat henne, så
att hon aldrig mera skulle få ro. Efter
hvart-annat hörde hon den stora klockan, som stod
på golfvet i matsalen, med sitt gälla klingande
ljud, hvilket i nattens tystnad genomträngde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
