Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknade han kraft. Och det som förr varit,
steg upp som gråa spöken omkring honom.
Allt tyckte han sig hafva skänkt bort och intet
fått tillbaka. Sina döttrar hade han gifvit, allt
hvad en ensam man kan och förmår.
Öfver-gifven och utblottad satt han därför nu, och
ingenting hade han kvar, som kunde skänka
honom glädje.
Med tillfredsställelse tänkte han blott på
ett, och det var nu som alltid, att han gjort
sin plikt. Med styrkan nära nog af en fix
idé genomträngde honom denna tanke. Lugnt
öfvervägde han hvad han sagt sin dotter, och
var glad, att hon kommit, så att hon om också
sent fått höra den sanning, hennes ungdomliga
sinne behöfde. Ett ögonblick hade Magnus
Brandt varit nära att glömma sig. Det var när
han såg sin dotters ansikte stelna af skräck
och förtviflan och han anade, hur
kvinnohjärtat inom barnet led. Nära var det då, att
han glömt sig och låtit sitt eget hjärta tala.
Men i sista ögonblicket hade han kufvat den
rörelse, som varit nära att öfvermanna honom.
Redligt och allvarligt hade han öfvervunnit
frestelsen, och så hade plikten äfven denna
gång segrat till sist. I den tanken fann Magnus
Brandt sin tröst, och emedan den behärskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
