Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemliga lycka blef röjd, och när hon afslutar
brefvet och skall afsända det, då är hennes
hjärta tungt, och hon gråter. Karin ser sig
ingen dager längre. Allt som händt är för
mycket för henne att bära ensam, och ingen
har hon att tala med, ingen, som kan säga
henne ett ord till glädje eller tröst. Den
hemlighet, hon bär på, har blifvit henne tung som
en börda, och lång synes henne väntan, lång
som vintern, lång som hvarje dag, hvilken är
full af oro, längtan och nya kval.
Ett bref kommer till Karin från Cecilia.
Det är lugnt och raskt, på samma gång fullt
af vemod visserligen, men dock så starkt och
hoppfullt.
Det slutar så:
»Far vill icke se mig ännu. Jag har skrifvit
och bedt honom, men han vill icke. Mormor
är mycket god mot mig, och så länge jag vill,
får jag stanna här. Jag kan inte lefva, om
jag dag för dag måste känna, att jag icke är
någon till nytta. Det har jag sagt mormor,
och hon har förstått mig. Aldrig har du sett
något likt mormor. Först tror man, att hon
vill bitas, men lär man känna henne, märker
man att hon har ett hjärta af guld. Några mil
härifrån bor en gammal kapten Brandt med
sin fru. Du har kanske aldrig hört talas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
