Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå och vänta på mig och tro, att jag glömt
dig och icke är dig trogen längre.
Främmande människor skola kanske en gång berätta
dig, att jag är gift. Ingenting skall du förstå,
utan blott gå och tänka hårdt och bittert, när
du minnes mig, eller också skall du glömma
mig och aldrig ens vilja tänka på mig, därför
att du tror, att jag svek dig.
Men jag har icke glömt dig, Sigfrid, och
jag skali aldrig glömma dig. Jag får bara inte
älska dig längre. Gör jag det, då dör far, och
aldrig får jag då en glad stund mera.
När jag skrifver detta, märker jag, att af
allt, som nu händt mig, kan du ingenting
förstå. Och jag vill bara gråta, när jag tänker
på, hur långt borta du är, och att jag aldrig
får se dig mera.
Du vet inte, hur gammal och tärd far
blifvit, inte heller att det bara är sorg och
olyckor, hvilka gjort honom sådan. Allt det
har jag aldrig kunnat skrifva till dig. Ty när
jag skrifvit till dig, då glömde jag allt annat,
utom det som var ditt och mitt. Då mindes
jag, hur blek och vacker du låg där, när jag
första gången fick se dig, och jag satt där så
liten och dum och hörde dig tala. Jag mindes
skogen, där vi gingo ensamma, när solen sken,
månskenskvällen i parken, när natten var full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
